Stenkula

A O Stenkula var född 1841 i Farhult, där morfadern, hovpredikanten, fil mag, Anders Borg, som även han tjänstgjort vid Läroverket i Malmö, var prost. Det berättas att A O lärde sig simma helt enkelt på det sättet att hans far, som var läkare, rodde ut med honom i Öresund och kastade honom i vattnet. Innan A O 1874 vid 33 års ålder blev folkskoleinspektör var han adjunkt vid Latinskolan i Malmö, där hans svärfader, docenten i arabiska, Fredrik Emanuel Borg, var rektor. I 26 år var A O lärare i tyska och engelska språken vid Malmö tekniska elementarskola. Det må också nämnas, att han spelade en stor roll vid tillkomsten av den av hans syster, Maria Stenkula, grundade så kallade Stenkulaskolan, som år 1900 ombildades till Malmö Högre Allmänna Läroverk för flickor. A O avgick från sin tjänst i och med 1908 års utgång. Under sin 34-åriga tjänstgöringstid mötte han stark kritik från lärarkåren, och den hårda striden inom Malmö folkskola gav eko i hela landet. Det gick till och med så långt att han vid ett tillfälle 1883 fann sig föranlåten att kalla lärarna till räfst- och rättarting. Kritiken gällde bland annat A O:s försök att begränsa den utbredda misshandel av skolbarnen, som enligt vad framgått inte sällan inneburit ren misshandel. Det gällde även tvistefrågan om lärarnas skyldighet att ägna svagare elever särskild undervisning. Stämningen blev till och med så inflammerad, att en planerad festlighet i anledning av A O:s 25-årsjubileum som inspektör höll på att få inställas. Hans arbete vid folkskolan förde honom in på fattigvårdsproblemen och som ordförande i fattigvårdsstyrelsen i 16 år verkade han för en human fattigvård. Han skrev ett större arbete om fattigvård, som för tiden utgjorde en betydande insats i vår då så ringa sociala litteratur. År 1906 hölls den första stora fattigvårdskongressen i Stockholm. Och det var genom A O som förslagsställare på mötet som Svenska Fattigvårdsförbundet bildades. I många andra avseenden av Malmö utveckling var han verksam under de 30 år, som han var medlem av stadsfullmäktige. Som alla andra kommunalpolitiker var han givetvis ganska påpassad. I hans efterlämnade papper har Carl Gustaf Stenkula funnit följande rader, som torde ha varit rätt så svårsmälta. "Herr Doktor Stenkula. När ni uppträder i stadsfullmäktige bör Ni icke anse arbetarna i allmänhet vara fyllehundar för det att några hundra äro det, ibland Eder klass den så kallade bättre klassen, finns många fler fyllehundar om man räknar per person. Många arbetare är nycktra personer fast de förtära bränvin".

Carl Gustaf Stenkula minns A O som en mycket gammal, respektingivande man, som omgav sig med ett enligt hans tycke väldoftade rökmoln från en lång sjöskumspipa. Ibland kunde han ses vandrande fram och tillbaka på golvet mumlande. "Nåjaså, såjaså, dåjaså". Carl Gustaf kom honom aldrig nära och vid ett tillfälle, då han besökte hans föräldrar, gjorde han honom djupt besviken. Det var just då Carl Gustafs tioåriga födelsedag, och han hade så smått hoppats, att A O skulle förära honom en nyutkommen del av Carl Grimbergs "Svenska Folkets Underbara Öden". Därav blev det emellertid intet. Istället fick Carl Gustaf en påse brända mandlar.

Anders Adolf Oscar Stenkula